Eftersom att jag precis har börjat blogga så finns det ju saker som jag har gått igenom fram tills nu som jag inte kunnat skriva om tidigare så därför tänkte jag göra en stor sammanfattning om allt som hänt fram tills idag:


Vissa säger att det är underbart att vara gravid, men jag måste faktiskt erkänna att jag inte direkt känt samma känsla. Jag har redan från början mått väldigt dåligt.

Trodde först att det var magsjuka, men det ville icke gå över. Sedan fick jag reda på att jag hade magkatarr/magsår.. Fick då utskrivet medicin mot det som hjälpte föga.
Sedan kom blödningarna med jämna mellanrum och vi åkte akut in flera gånger för att kolla att lillen mådde bra därinne. Vet inte hur många sjukhusbesök jag varit på under de här senaste månaderna, men många har det blivit. Ett jädra farandes fram och tillbaka för prover, ultraljud mm.
Eftersom att magkatarren/magsåret inte ville gå över och jag samtidigt började få en massa klåda över händerna så togs leverprover för att se så att det inte var levern som spökade. Alla prover var dock bra och vi kom fram till att det kunde vara oro och stress relaterat så från att redan ha varit hemma massor över att ha mått dåligt så fick jag äntligen nu en sjukskrivning så att jag kunde slappna av litegranna.


Oron och stressen uppstod nog faktiskt redan från början när jag insåg att jag var gravid, dels för att vi båda som jag nämnt tidigare precis börjat på varsinna nya jobb och jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna förklara för dom att deras nyanställda precis fått reda på att hon ska bli mamma, sen hjälpte ju alla blödningar till. Och med tanke på vad jag varit med om tidigare (operationer m.m) och läkarnas kommentarer om att inte kunna bli gravid på vanligt vis.. så var jag nog extra orolig! Inte ville jag förlora min kanske enda chans att få bli mamma (det har varit på tal tidigare om att ta bort hela livmodern osv).

Varje liten förändring i kroppen har verkligen satt sina spår och det har tyvärr gjort att jag hittills inte kunnat njuta särskilt mycket av denna graviditet. Känns verkligen tråkigt att sitta och skriva detta när jag äntligen äntligen äntligen lyckats bli gravid utan att ens ha försökt. Men att ha längtat så mycket i alla år efter något och sen må så dåligt har gjort att jag inte kunnat glädjas över detta. Vissa stunder har jag tillochmed ifrågasatt ifall jag ska fortsätta med denna graviditet just på grund över hur dåligt jag har mått.

För er som läser så kanske dessa problem känns ynka och kanske svåra att förstå men när man kräks dygnet runt i flera veckor i streck, du kan inte behålla någon mat, och det spelar ingen roll om det är på morgonen, mitt på dagen eller kvällen eller rent ut sagt att du tillochmed vaknar upp på natten av att du måste kräkas så kanske du kan börja att förstå hur jag haft det. Och då är det bara en del av allt jag varit med om.
Magkatarren var inte särskilt rolig att ha. Inte heller de stora blödande, variga sår jag fick över hela kroppen av klådan. Blödningarna måste jag ändå säga var läskigast. Att ha drömt så länge och var och varannan vecka få blödningar och tro att man får missfall är nog det värsta! 

Tillråga på allt så har jag nu även fått foglossning/bäckenuppluckring vilket inte heller är så roligt, då jag inte kan gå längre streckor, röra mig som en normal människa, sitta still på en stol eller bara gå till affären utan att få väldigt ont och knappt inte kunna gå och trots det vill läkarna inte göra något åt det så jag måste minsann jobba vidare.

Har jag nämnt att jag endast är i vecka 20??