Rädsla över att förlora mitt barn
Jag har ju trott så länge på att jag aldrig skulle kunnat få barn, iaf inte på naturlig väg så när detta hände så fick jag massa nojjor om både det ena och det andra. Ultraljud efter ultraljud har dock gjort mig mindre orolig när jag då gång på gång har fått sett att bebisen lever, den växer och mår bra där inne. Tills idag.. Jag kom in på en tjejs blogg (vill inte länka till den utan hennes medgivande) och läste om hennes förlossningsberättelse med hennes lilla Nicholaj. Allt verkade ha gått så himla bra, hon var väl i vecka 38 om jag inte förstått helt fel när hon fick förverkar, började blöda och åkte in.. Hon drabbades av moderkaksavlossning och hon och hennes kille förlorade sin son där och då. Jag sitter fortfarande och gråter över detta då det känns som det värsta som skulle kunna hända. Att man längtat så länge efter sin lilla prins/prinsessa och när man nått ända till finalen så slutar den bara i en stor sorg.
Jag lider verkligen med henne och skänker många många kramar till hon och hennes familj, trots att jag inte känner henne och jag hoppas innerligt att allting nu ska gå bra med barnet dom väntar nu.
Hej, börjar med att säga tack för dina ord. :)
Jag vet att när man är rädd för nånting så finns det inte så mycket andra kan säga för att lugna än, rädslan sitter ändå kvar. Men jag måste också säga att du inte ska vara rädd. Det som drabbade mig var fruktansvärt men också extremt ovanligt. Det är så jag själv får tänka dagligen.
Allting kommer att gå bra för dig/er. <3
Kram
Tack för dina snälla ord! Jo jag läste lite om det och det verkade inte allt för vanligt.. Är du rädd för att det ska hända igen? Iofs har väl läkarna mera koll på dig den här gången!
Jag hoppas att det går bra för oss båda! Förresten väldigt roligt att vi inte ligger så långt mellan varandra!
Kram på er
Jo det är ganska självfallet, är rädd hela tiden. Men som sakt risken är ju så oerhört liten och visst har jag "ökat" i riskfaktorn av att få det igen. Men läkarna har stenkoll på mig under denna gradivitet, så jag är ju säkrare kan man säga.
Jag vill ju inte vara rädd hela tiden heller, vill kunna våga se frammåt men det är svårt och det kommer nog att ta en väldigt lång tid innan jag/vi kan våga blicka "långt" in i framtiden igen. Om du förstår vad jag menar.
Jo visst är det roligt, vart i nynäs är du bosatt om man får fråga? :)
Kram
Jo det förstår jag. Man får helt enkelt försöka tänka positivt hur svårt det än är.
Jag bor vid Nicksta :)