Denna vecka har vi massa att stå i. Konstigt nog så även fast Nicklas är hemma med mig nu och vi inte gör speciellt mycket om dagarna så har vi ändå ingen tid till något. Det är bara bebisen som gäller hela tiden. Är hon inte vaken så passar mamma och pappa på att sova, och när hon väl är vaken så är det fullt shå med allt som rör henne. Middag till oss hinner vi knappt med längre..

Men denna vecka måste vi ta tag i massa saker.

• Idag så är det bvc besök för att kolla hennes vikt då barnmorskan som gjorde hembesök häromdagen tyckte att hon borde gått upp lite mer än vad hon hade, trots att vi matar på för fullt.

• På tisdag har jag och Nicklas inbokade besök hos tandhygenisten för att kolla så att allt ser bra ut.

• På torsdag är det möte med familjerätten ang fastställande av faderskap.

• Och någon gång i veckan, blir förmodligen på lördag så måste vi åka till SöS för att göra en hörselkontroll på lillan.

• I helgen ska vi även åka till Älvdalen för att gå på Isaks dop! Det ska bli jätteroligt och mysigt. Blir som en liten minisemester för oss samtidigt som jag får träffa mina vänner och deras bebis igen. Var jättelänge sedan sist och jag kan bara tänka mig hur mycket han har vuxit!

 

Vi blir även av med bilen denna helg så nu känns allt pest o pina igen.. iaf när det gäller att inte ha någon bil.

Hej alla. Som de flesta vet så har ju vår älskling äntligen kommit! Storken blev lite sen med leveransen men nu är hon äntligen här. Hon föddes kl 02:57 lördagen den 16/6-12 och var 54cm lång med en vikt på 3990gram. En stor tjej med andra ord.

Tänkte berätta lite om förlossningen för dom som inte hört om den än.

Vi åkte ju in i Onsdags morse för att jag blödde och trodde att jag läckte fostervatten. Hade lite rinningar vid olika tillfällen men inte mer än så. Men eftersom att jag började blöda på morgonen så blev jag orolig och vi ringde för att få komma in. Sagt och gjort och när vi var inne konstaterades att slemproppen lossnat och att jag höll på att börja öppna mig och att det var därför jag blödde. Blev sedan hemskickad för att vila.

På torsdags morgonen hade jag väldigt kraftiga förvärkar och jag ringde då till förlossningen för att fråga om vi fick komma in. De sa att jag var i latensfas och tyckte inte att jag behövde komma in. De sa åt mig att passa på att vila så mycket jag kunde vilket jag också gjorde.

Runt kl 4 på natten till fredagen 15:e så gav jag upp mitt försök att kunna sova. Jag hade då haft ganska kraftiga förvärkar under hela dagen och hade nu det också under natten. Tillräckligt kraftiga för att jag inte skulle kunna sova. Vi ringde då och dom sa att vi kunde komma in. När kl var 05:30 var vi inne och blev inskrivna. Dom kollade blodtryck på mig och satte CTG på magen för att kontrollera hur bebisen mådde och hur ofta mina värkar kom. Dom kontrollerade också hur pass mycket jag hade öppnat mig och det låg nu på 3cm.

 

Sedan kändes det som att tiden stod still. Hela dagen gick med undersökningar varannan timme för att se ifall jag öppnat mig något mera, om bebis mådde bra och om mamma gjorde det. Jag fick värkdropp nästan på en gång för att sätta igång värkarna ordentligt då dom var rätt så oregelbundna. Minns inte exakt tid när jag fick epiduralen men den gjorde susen. Nu kunde jag hantera värkarna bättre och passade på att vila det lilla jag kunde mellan varje undersökning.

 

Jag tror vi räknade ut att efter hela 14 timmars vistelse på sjukhuset så hade jag bara öppnat mig 4cm till. Kl var alltså runt 20:00 på kvällen och då var jag bara öppen 7cm trots värkdropp för att försöka skynda på det hela.

 

 

Runt 02:00 så var jag öppen 10cm och krystningsskedet var igång. Men eftersom att jag var så trött redan då så tog det lång tid och istort sett ingenting hände. Kl 02:40 kallades läkare in eftersom att jag då hade krystat i 40 minuter men utan resultat. När läkaren kom så bestämde dom sig för att använda sugklocka och det blev snabbt konstaterat att bebis låg fel. Hon låg alltså med fontanällen utåt (bredaste delen) så där behövdes en justering. Aj aj aj vad den justeringen gjorde ont. Krystningarna fortsatte men det kändes som att inget hände. Jag var helt slut och orkade knappt hjälpa till. När huvudet väl var ute så såg dom att hon hade navelsträngen riktigt hårt runt halsen. Helt plötsligt slutade värkarna att komma. Mitt värkdropp som då legat på runt 70 under dagen/kvällen ökades snabbt till 350 nu bara för att försöka få igång en värk så att jag kunde krysta sista gången. 2 minuter tog det tills nästa värk kom och jag kunde få ut min lilla bebis.

När hon väl var ute var hon helt blå. Andades inte och var livlös. Navelsträngen klipptes av snabbt och dom ropade med Nicklas att springa med dom ut. Alla försvann och jag lämnades med 1000 frågor. Levde mitt barn? Varför andades hon inte? Vad var fel? Vart tog alla vägen? Vid det tillfället visste jag inte att hon hade legat med navelsträngen runt halsen utan jag såg bara min blåa smurfbebis en kort sekund innan hon försvann framför mina ögon.
Efter ca 15 minuter kom de tillbaka, alla såg glada och nöjda ut och jag fick äntligen hålla min lilla flicka i famnen!

 

 

 

 

Först då fick jag reda på vad som hänt och att hon nu mådde bra. Hon hade haft svårt att börja andas och behövde lite hjälp på traven. Neo teamet hade tydligen rusat dit och hjälpt till och jag tackar alla så jättemycket för att dom fick liv i min flicka. Det togs också en massa prover på henne har Nicklas berättat för att se så hon inte skulle få några men av den tiden då hon inte kunde andas. Men alla prover såg bra ut, och hon hade tydligen fortfarande hjärtrytm även fast hon inte hade andats.



Vi vill tacka alla som hjälpte till att få vår flicka till världen och under alla dessa timmar och ett speciellt tack till alla dom som hjälpte till när vår flicka var i nöd! Vet inte vad jag hade gjort om hon inte hade överlevt! Verkligen ett stort tack till er. Ni är guld värda!

Öppningsfasen:

Detta är den första delen av förlossningen. Det som sker under öppningsskedet är att livmoderhalsen och livmodermunnen ska öppnas. Förlossningskanalen utvidgar sig och på detta sätt förbereder den sig för att kunna ta emot ett foster. 
Öppningsfasen kan vi dela in i två faser:

 

1. Latensfasen:
Varar i ca. 8 timmar, men detta är som sagt mycket individuellt. När denna fas börjar blir du uppmärksam på att ”nu börjar det”. Du känner svaga värkar, men de är inte speciellt smärtsamma. Det går 15 minuter mellan de svaga stramningarna i rygg och/eller mage. Värkarna pågår mellan 60-90 sekunder.
Många kvinnor är glada och muntra i denna fas eftersom förlossningen äntligen är igång. 9 månaders väntetid är över.

Varför gör det ont? Livmodern drar ihop sig och gör att musklerna inte får tillräckligt med syre när blodådrorna i livmoderväggen pressas ihop. I denna fas utvidgar sig livmodermunnen till 2-3 cm.

 

2. Den aktiva fasen: I denna fas ska livmoderhalsen utvidga sig till hela 10 cm. Livmodermunnen ska utplånas. Smärtan ökar.

Fostret tränger sig nu ner i förlossningskanalen genom att roteras och drivas framåt . Värkarna kommer med 3-5 minuters mellanrum och varar i 60-90 sekunder. Den aktiva fasen pågår för en förstföderska ca. 5 timmar, hos en kvinna som fött barn tidigare ca. 2-3 timmar. Om fostervattnet inte har gått redan kommer det med stor sannolikhet att gå hål i slutet av denna fas. Ofta när man är öppen 8 cm.

Vid 10 cm är alltså livmodermunnen helt öppen och det är en kontinuerlig förbindelse mellan livmoder och slida. På slutet av öppningsfasen kommer du att börja känna hur du måste börja krysta. Nu ska du lyssna på barnmorskan! Tryck inte förrän du har öppnat dig helt. Det är mest skonsamt för dig och barnet att vänta. Orsaken till att du redan nu kan känna att du måste krysta är att barnets huvud vilar mot bäckenbotten och mot ändtarmen. Denna fas är ganska intensiv och många upplever smärtan som starkast här. Vem har inte sagt någon gång under denna fas, ”Nu orkar jag inte mer. Jag klarar det inte”. Men det är inte sant. När krystvärkarna börjar i nästa fas kommer du ta fram oanade krafter som du inte hade en aning om att du hade. Förlossningen går sin gång, vare sig du vill eller inte. Håll ut, nu är det inte långt kvar tills barnet ligger i dina armar!

 

 

Utdrivningsfasen:

Denna fas varar från det att du är fullt öppen, 10 cm, tills att barnet är fött. Värkarna får en helt annan karaktär. De kallas för krystvärkar. Du kommer få besked från barnmorskan om att börja krysta. Du måste kanske prova ett par gånger innan du klarar av att krysta ordentligt. Barnmorskan hjälper dig med detta. När du har fått in rätt teknik kommer det börja hända saker. Värkarna kommer ca. var 3:e minut och varar i 1 ½ minut. Många kvinnor upplever denna del av förlossningen som positiv. Du känner att du använder din kropp och deltar aktivt för att hjälpa ditt barn ut. Många upplever också mindre smärta än i den aktiva öppningsfasen. Fostrets huvud kommer att synas mer och mer. När det tagit sig ner genom förlossningskanalen kommer värkarna att stanna av något och fostret kan glida tillbaks lite grann. Ge inte upp!. Till sist kommer fostrets huvud att komma helt ut under en värk. En till två värkar senare kommer fostret att vrida huvudet och resten av kroppen glider ut. Ditt barn är fött!

 

 

Efterbördsfasen:

Vad som sker efter att barnet är fött är nästan tråkigt att skriva om. Förmodligen kommer du att vara mest upptagen av det lilla knytet i dina armar och inte av vad som sker med din kropp. Oavsett hur mycket du och din partner vill stänga av allt annat och bara se på er nyfödda, så måste förlossningen ha sin gång. Den här fasen varar från att barnet är fött tills att moderkakan med hinnor och navelsträng har lämnat din kropp.

Du har fortfarande värkar – irriterande nog, men långt ifrån så smärtfulla som innan barnet föddes. Detta för att moderkakan ska lossna från övre delen av livmodern och stötas ut av kroppen. Barnmorskan kommer att följa tecken på när moderkakan håller på att lossna. När hon ser att den är lös kommer hon att be dig krysta, samtidigt som hon drar lite i navelsträngen. När moderkakan är ute kommer barnmorskan att undersöka den ordentligt för att se att alla hinnor och delar har kommit ut. Rester av moderkakan i livmodern kan leda till underlivsinflammation. Barnmorskan är uppmärksam på detta så du behöver inte bekymra dig. En del blod kommer också att komma ut, det är helt normalt. Du kommer att fortsätta blöda i flera veckor från såret där moderkakan satt fast. Mängden blod som kommer från dig de närmaste timmarna kommer barnmorskan troligen att mäta.
Ibland kan det ta lite tid innan moderkakan kommer ut. Då kommer barnmorskan massera och klämma lite på magen.

 

I förrgår så var mamma kattvakt eftersom att vi var och besökte svärföräldrarna. Redan på morgonen ringde hon och sa att Kasper (som min katt heter) inte var sig själv. Han är alltid pigg och livlig och möter en alltid vid dörren för att antingen lotsa en till kylskåpet eller för att han vill gå ut. Men inte då. Han hade legat kvar i vaggan (ja, han har tyvärr bestämt att det är hans sovplats så vetefan vart vi ska göra av bebisen sen :P) och inte tagit sig ur, inte ens när mamma försökte ge han hans favoritmat. Ville alltså inte äta utan bara sova. Mamma reagerade och ringde då mig men sa att hon skulle åka till jobbet och sedan titta till honom på eftermiddagen igen. Han kunde ju kanske bara ha varit trött. Men sedan eftermiddagen/kvällen när hon skulle dit och titta till dom igen så låg han fortfarande kvar i vaggan. Hade inte rört maten under dagen och var inte heller intresserad av den nya maten som mamma hällde upp. Hon ringde då mig igen och berättade detta och då bestämde jag mig för att avbryta resan/besöktet hos svärföräldrarna och åka hem. När vi kom hem försökte vi tvinga i han lite vatten åtminstone och sen tog jag fram lite skinka till honom som jag vet att han ÄLSKAR. Men inte heller den var lockande nog. Orolig som jag är och det faktum att jag inte ville bråka med han för mycket så dividerades det fram och tillbaka huruvida vi skulle gå tillväga. Skulle vi åka in till Bagarmossens akutmottagning så sent på kvällen, med risk för att få sitta och vänta i många många timmar och Nicklas som ska upp och jobba eller ska vi avvakta under natten och åka in ifall han blev sämre? Vi valde det sista alternativet.

Vid halv 2 ca så vaknade vi av att han kräktes. Fanns inget i kräkningarna utan dom bestod av ren galla. 2st kräkningar sen var det över och han gick och la sig igen. Skulle vi åka in nu? Vi valde att avvakta eftersom att det varken var blod eller något i magen och sedan på morgonen när Nicklas åkt till jobbet så började kräkningarna igen. Jag ringde då mamma och djursjukhuset i Nynäshamn men eftersom att deras telefontid inte öppnade förän 11 på förmiddagen så ringde jag till Bagarmossen istället och dom sa åt mig att åka in direkt. Sagt och gjort, slängde in katten i bilen och for dit. Var väl där runt 9.15 och fick sitta länge länge och vänta på min tur. Det är konstigt tycker jag, man ringer dit och blir tillsagd att åka in akut/direkt men sen när man väl är där får man sitta flera timmar och vänta på sin tur.. Är det inte så akut längre då helt plötsligt?

Hursomhelst så togs blodprover, dom kollade i munnen och han blev inlagd över natten med dropp. Sedan ringde dom i morse och berättade att han var mycket piggare idag och att dom hade tagit urinprover och även gjort ultraljud för att se så han inte haft något som satt fast i halsen. Blev dock väldans besviken på dom för jag tycker inte att man tar beslut utan att rådfråga med ägaren först. Jag hade gärna velat bli tillfrågad ifall om jag tyckte att dom skulle ultraljuda osv. Aja, nu är det gjort och gissa vad.. Dom hittade ingenting! Någon färgförändring på njurarna och tarmarna men det sa hon kunde bero på att han dels inte fått i sig vätska på över ett dygn samt att dom nu gett han dropp så han kunde vara lite lös i magen.......... Ja vad säger man. Sedan kläcker hon ur sig att dom vill ha kvar honom en natt till för observation för att se så han får i sig tillräckligt med mat och vatten.

Det som gör mig mest sur över det hela är att det ändå kostar multum att besöka dom. 990kr bara för att kliva in genom dörren enligt deras lista som jag hittade. Sedan kostar undersökningarna, alla prover och för att inte tala om ultraljudet som var "helt i onödan" och sedan har vi ju självklart de 2 övernattningarna. Känner mig lite som en kossa som mjölkas på alla mina pengar nu. Det var ju tur att jag fick en slant tillbaka på skatten. Men hur kul känns det egentligen att veta att alla mina skattepengar kommer gå åt till detta och att jag nu återigen måste börja om med sparandet. Dessa pengar skulle ju gå till att göra något roligt. Semestra eller vad som helst.

Nu låter det som att jag skiter i min katt och att han likagärna kunnat dött bara för att spara lite pengar men så är det VERKLIGEN INTE! Jag har varit helt förkrossad över detta. Jag har fött upp honom själv och han är min bebis och jag lägger gärna ner en massa pengar på mina djur. Men det känns bara så surt att veta att dom kan ta så enorma summor och dessutom "utnyttja" óch mjölka folk på deras pengar med en massa undersökningar som kanske egentligen inte behövs.

Som många säkert vet så kan det ju bli lite svårt med semesterplaneringar när man väntar barn. Dels för att man inte riktigt kan säga när bebisen ska titta fram och dels för att bebisen kanske precis är nyfödd till sommaren som i mitt fall. Nicklas har även precis fått ett nytt jobb så därför är det kanske inte så jätte aktuellt att börja plocka ut en massa semesterdagar. Men lite planer har vi ändå gjort för sommaren. Datum är ännu inte satta men destinationerna är klara iaf. Så här ser våran semesterplanering ut hittills.


Juli: Dalarna (Isaks dop) - weekend
Juli: Västkusten inkl en tripp till Ullared - 10 dagar
Aug: Gotland - weekend

Precis som rubriken lyder så har det än så länge inte kommit någon bebis. Har ju fått 3! BF datum att gå efter och det första var 29:e Maj. Check, ingen bebis där. Andra datumet var 4:e Juni.. Check, ingen bebis då heller och nu igår den 10:e var datum nummer 3. Check, ingen bebis igår heller.
Idag är det BF + 1.. Iaf så tror jag att man räknar så och än så länge känns det inte som att storken kommer att hälsa på oss idag.

Jag börjar också bli måttligt less på att alla dagligen ska tjata och fråga om bebis har kommit eller när den ska komma? Hur fan ska jag veta när den vill titta fram? Och jag lovar er att jag ska säga till när bebis är på g. Förlåt för att jag verkar lite gnällig då det kanske känns som en bagatell sak att hänga upp sig på, men när alla ringer och smsar dagligen och frågar så blir man faktiskt lite less. Jag vet ju lika lite som ni. Och som sagt så kommer jag garanterat att höra av mig den dagen vi åker in och bebis är på väg. Det är minst lika frustrerande för mig eftersom att det ändå är jag som går och väntar och väntar och bär på den här lilla saken. Och inte fan är det lätt.. Känner mig som en uppstoppad kossa och jag önskar att jag kunde känna mig smidig men just nu känns det som att ordspråket smidig som ett kylskåp bara är en underdrift.

Det är mycket nu så bloggandet blir faktiskt lite lidande. Var och varannan dag tror jag att det ska bli bebis men bebisen verkar envis för i slutändan så händer det inget. Börjar tro att jag är skendräktig!

Hur som helst så var jag och Nicklas på min andra brors studentmottagning i torsdags. Det bjöds på MASSOR av mat i form av smörgåstårta, pastasallader, kycklingklubbor, piroger av olika sorter och massa annat. Fick träffa "mina" släktingar som jag inte träffat på jättelänge och det var jättetrevligt! Fredrik fick massa pengar och presenter och jag tror han blev rätt så nöjd :P



I helgen fick Nicklas sin nya dator. Jag var lite elak mot honom i fredags men haha det var ju faktiskt lite roligt! Så här snäll är jag: Johan ringer mig i fredags på dagen för att berätta att datorn vi har beställt har kommit. Okej bra tänker jag och ringer Nicklas och istället för att berätta att datorn har kommit så frågar jag: Du, skulle inte vi kunna ha myskväll ikväll?, släppa allt med mobiler/datorer att göra och hyra film och äta god mat och bara mysa.. -Visst säger han och jag svarar perfekt! Sedan säger jag: Du, förresten.. en sak till: Din dator kom idag.. HAHA..
Nicklas började visserligen också att skratta men vi kom "överens" om att han fick sitta hela lördagen och pilla med den istället. Det var väl ändå en fair deal? =)  
Ibland får man faktiskt lov att vara lite självisk.. Eller hur? :D

Igår var det J's student. Hade förvarnat redan innan att jag förmodligen inte skulle orka med hela då jag blir trött nu för minsta lilla, och att först trängas i en massa folkmassor för att sedan sitta med en massa släktingar och hålla god min är tyvärr inget som jag kände stor lust för.

Idag firar jag och Nicklas vår 1 årsdag. Samtidigt går jag in i vecka 40 och vi hade så gärna önskat att storken skulle komma på besök idag och lämna av en liten underbar gåva till oss. Men som det ser ut än så länge så har ingen stork kommit än så jag antar att dom har lite problem med leveranstiderna. Vi går iaf här hemma och väntar och väntar på vår lilla älskling. Nu får du komma, Mamma och Pappa längtar efter Dig!