I förrgår så var mamma kattvakt eftersom att vi var och besökte svärföräldrarna. Redan på morgonen ringde hon och sa att Kasper (som min katt heter) inte var sig själv. Han är alltid pigg och livlig och möter en alltid vid dörren för att antingen lotsa en till kylskåpet eller för att han vill gå ut. Men inte då. Han hade legat kvar i vaggan (ja, han har tyvärr bestämt att det är hans sovplats så vetefan vart vi ska göra av bebisen sen :P) och inte tagit sig ur, inte ens när mamma försökte ge han hans favoritmat. Ville alltså inte äta utan bara sova. Mamma reagerade och ringde då mig men sa att hon skulle åka till jobbet och sedan titta till honom på eftermiddagen igen. Han kunde ju kanske bara ha varit trött. Men sedan eftermiddagen/kvällen när hon skulle dit och titta till dom igen så låg han fortfarande kvar i vaggan. Hade inte rört maten under dagen och var inte heller intresserad av den nya maten som mamma hällde upp. Hon ringde då mig igen och berättade detta och då bestämde jag mig för att avbryta resan/besöktet hos svärföräldrarna och åka hem. När vi kom hem försökte vi tvinga i han lite vatten åtminstone och sen tog jag fram lite skinka till honom som jag vet att han ÄLSKAR. Men inte heller den var lockande nog. Orolig som jag är och det faktum att jag inte ville bråka med han för mycket så dividerades det fram och tillbaka huruvida vi skulle gå tillväga. Skulle vi åka in till Bagarmossens akutmottagning så sent på kvällen, med risk för att få sitta och vänta i många många timmar och Nicklas som ska upp och jobba eller ska vi avvakta under natten och åka in ifall han blev sämre? Vi valde det sista alternativet.

Vid halv 2 ca så vaknade vi av att han kräktes. Fanns inget i kräkningarna utan dom bestod av ren galla. 2st kräkningar sen var det över och han gick och la sig igen. Skulle vi åka in nu? Vi valde att avvakta eftersom att det varken var blod eller något i magen och sedan på morgonen när Nicklas åkt till jobbet så började kräkningarna igen. Jag ringde då mamma och djursjukhuset i Nynäshamn men eftersom att deras telefontid inte öppnade förän 11 på förmiddagen så ringde jag till Bagarmossen istället och dom sa åt mig att åka in direkt. Sagt och gjort, slängde in katten i bilen och for dit. Var väl där runt 9.15 och fick sitta länge länge och vänta på min tur. Det är konstigt tycker jag, man ringer dit och blir tillsagd att åka in akut/direkt men sen när man väl är där får man sitta flera timmar och vänta på sin tur.. Är det inte så akut längre då helt plötsligt?

Hursomhelst så togs blodprover, dom kollade i munnen och han blev inlagd över natten med dropp. Sedan ringde dom i morse och berättade att han var mycket piggare idag och att dom hade tagit urinprover och även gjort ultraljud för att se så han inte haft något som satt fast i halsen. Blev dock väldans besviken på dom för jag tycker inte att man tar beslut utan att rådfråga med ägaren först. Jag hade gärna velat bli tillfrågad ifall om jag tyckte att dom skulle ultraljuda osv. Aja, nu är det gjort och gissa vad.. Dom hittade ingenting! Någon färgförändring på njurarna och tarmarna men det sa hon kunde bero på att han dels inte fått i sig vätska på över ett dygn samt att dom nu gett han dropp så han kunde vara lite lös i magen.......... Ja vad säger man. Sedan kläcker hon ur sig att dom vill ha kvar honom en natt till för observation för att se så han får i sig tillräckligt med mat och vatten.

Det som gör mig mest sur över det hela är att det ändå kostar multum att besöka dom. 990kr bara för att kliva in genom dörren enligt deras lista som jag hittade. Sedan kostar undersökningarna, alla prover och för att inte tala om ultraljudet som var "helt i onödan" och sedan har vi ju självklart de 2 övernattningarna. Känner mig lite som en kossa som mjölkas på alla mina pengar nu. Det var ju tur att jag fick en slant tillbaka på skatten. Men hur kul känns det egentligen att veta att alla mina skattepengar kommer gå åt till detta och att jag nu återigen måste börja om med sparandet. Dessa pengar skulle ju gå till att göra något roligt. Semestra eller vad som helst.

Nu låter det som att jag skiter i min katt och att han likagärna kunnat dött bara för att spara lite pengar men så är det VERKLIGEN INTE! Jag har varit helt förkrossad över detta. Jag har fött upp honom själv och han är min bebis och jag lägger gärna ner en massa pengar på mina djur. Men det känns bara så surt att veta att dom kan ta så enorma summor och dessutom "utnyttja" óch mjölka folk på deras pengar med en massa undersökningar som kanske egentligen inte behövs.