Ja som jag skrev i tidigare inlägg så skulle det ju komma en fortsättning.. Här kommer den:

Nicklas klev in i badrummet, nyvaken och såg stickan. Läskigt, sa han, vände och gick ut genom dörren in till sovrummet och gick sedan och la sig igen.. Jag och min väninna tittade på varandra och jag visste inte riktigt i det här läget hur jag skulle reagera åt resultatet eller hans reaktion...


Jag gick in till sovrummet, och vi började att prata. Det slutade med att vi båda var hemma den dagen och satt och diskuterade länge länge. Han var rädd och fundersam och jag var ju innerst inne jätteglad, samtidigt som jag självklart undrade hur detta skulle gå. Vi kom i alla fall fram till att vi självklart skulle behålla barnet och abort var inget att tänka på.

Jag har under tiden frågat honom gång på gång om detta är något han verkligen vill, eftersom att han hade sagt rakt ut innan att han inte ville ha barn än, men jag får samma svar varje gång: Ja, älskling det vill jag!