Om man fick önska sig det man ville ha allra mest, eller som i mitt och Nicklas fall, det vi behöver allra mest just nu: Så skulle vi önska oss en bil. En bil så att vi kunde ta oss överallt, så att vi skulle kunna hälsa på släkt och vänner lite oftare, så att vi skulle kunna åka och storhandla och även för att slippa förlita sig på bussar och tåg som nästan aldrig går i tid men även för att vi känner att nu när vi väntar barn så vore det väldigt praktiskt med en bil (helst en kombi) ifall det skulle hända något när bebisen är född som gör att man snabbt måste åka in till sjukhuset.

Men en bil kostar pengar. Den kostar att köpa, den kostar att köra och den kostar faktiskt även om den bara står. Vår ekonomi just nu är i botten. Och det är tack vare att jag är sjukskriven och att Nicklas inte fått någon lön för sitt arbete sedan i December. Hela vår värld har just nu "rasat" pga hans arbetsgivare. Visst vi har lite sparande som gör att vi hittills klarat oss men hur länge kommer dom pengarna att räcka? Och hur kul känns det egentligen att behöva ta från sparkontot där pengarna kunde ha gått till semestrar istället eller som i vårt fall: ett hus och en bil.

Vi båda är så förbannade över den här situationen och det har tyvärr resulterat i att vi båda är oroliga och stressar upp oss otroligt mycket över det här. Hur ska vi klara oss? Varenda dag har vi diskussioner om vad och hur vi ska göra för att försöka bättre den. Stressen och oron i kroppen påverkar oss jättemycket, och hur bra är det för vår relation? Och för bebisen?