Något som irriterar mig enormt mycket är att vänta.. Den eviga väntan på att saker och ting ska ske, eller om man väntar på att någon ska höra av sig eller så. Väntan...fnys. De säger ju att: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, men kom igen... Den som kom på det ordspråket kan ju riktigt aldrig ha väntat ordentligt?

Tålmodig jag? - Knappast.

 

Tex: så inväntar jag ett svar från en person som jag hörde av mig till i början av januari. Det har gått 1 månad nu och jag har fortfarande inte fått besked, trots mail, sms och telefonsamtal till denna person som tyvärr alltid drar ut på tiden. Jag är så trött på detta. Hur fan ska man bete sig åt egentligen för att få ett besked? Ska jag åka hem till personen i fråga och konfrontera denne öga mot öga? Det kanske är det bästa eftersom det inte tycks hjälpa med något annat. Eller hur fan ska jag bära mig åt för att få ett besked?

 

Sen finns det ju väntan på andra saker, som tex att vänta på att Nicklas kommer hem från jobbet.. Dagarna går rätt fort eftersom det finns massa att göra, som ex att städa efter lillskruttan.. men så fort jag vet att han har slutat jobbet så kommer jag på mig själv med att sitta och vänta på att han ska komma innanför dörren.. Haha.. jäkla väntan hela tiden... står inte uut!!!

 

Frustrerad som fan är jag.. inte nog med det så kom han hem kvart över 7 idag pga att han var tvungen att jobba över... Och imorgon blir det ännu värre då han ska jobba nere i nykvarn... fyfan för att åka typ 20 mil hem sedan.. så jag lär ju få vänta en del imorgon också.. suck för att han ska jobba därnere på en fredag..

Han har alltid samma tur.. Usch.. Men sedan är det mys hela helgen iaf... Fan den som stör!!!!!!!!